Cellförändringar i livmoderhalsen
Cellförändringar i livmoderhalsen är inte en sjukdom, men kan vara ett förstadium till livmoderhalscancer. Livmoderhalsen kallas den nedre delen av livmodern. Kvinnor mellan 23 och 50 år kallas vart tredje år och därefter vid 55 och 60 års ålder till gynekologisk cellprovskontroll (GCK) hos barnmorska på mödravårdscentral. Sök gynekolog om du får blodiga flytningar eller blödningar från underlivet. Det ger ett gott skydd mot livmoderhalscancer att hörsamma kallelsen och regelbundet lämna cellprov.
Sedan regelbunden cellprovskontroll infördes i Sverige på 1960 talet har risken att drabbas av livmoderhalscancer halverats och fortsätter att minska. I Sverige får ca 400 kvinnor varje år livmoderhalscancer, medan omkring 30 000 får veta att de har misstänkta förstadier av någon grad, s.k. cellförändringar. De flesta av kvinnorna som får livmoderhalscancer har inte lämnat cellprov regelbundet. Regelbunden cellprovskontroll gör att förstadierna, cellförändringarna, kan upptäckas och behandlas tidigt med en enkel operation.
Cellförändringar i livmoderhalsen orsakas av ett virus som överförs sexuellt. Viruset heter Humant Papillomvirus, HPV. Det finns mer än 40 olika typer av HPV som infekterar slemhinnan i underlivet. Vissa virustyper orsakar vårtor i underlivet, s.k. kondylom. De typerna av HPV orsakar inte livmoderhalscancer.
HPV är världens vanligaste sexuellt överförda infektion. Risken att bli smittad någon gång under livet uppskattas till mellan 50 och 80 %. Risken är större om man har haft flera sexualpartners. Hos de allra flesta läker HPV infektionen ut av sig själv. Ungefär tio procent kommer dock att utveckla en kronisk virusinfektion och riskerar då att få starkare cellförändringar eller livmoderhalscancer. Att röka innebär en ökad risk för kronisk HPV infektion, cellförändringar och livmoderhalscancer.
Symtom
Cellförändringar ger inga symtom eller besvär. De kan inte heller upptäckas vid en vanlig gynekologisk undersökning, utan bara genom ett cellprov.
Förebyggande
Eftersom HPV överförs sexuellt ger kondom ett visst skydd om det används på rätt sätt. Infektionstillfället kan dock ligga långt bakåt i tiden när cellförändringen upptäcks. Den allra viktigaste förebyggande åtgärden idag är den gynekologiska cellprovstagningen. Kvinnor mellan 23-50 år kallas vart tredje år och därefter vid 55 och 60 års ålder.
Att man slutar kalla till provtagning vid 60 års ålder, beror på att kvinnor som har haft normala cellprov hela livet och fram till dess, har mycket liten risk att insjukna i livmoderhalscancer. Om man däremot behandlats för cellförändringar är det viktigt att fortsätta kontrollerna upp till 20-25 år efter behandlingen enligt en nyligen publicerad svensk studie.
Vaccin
Idag finns två vaccin som om de ges före sexdebuten, skyddar mot två vanliga typer av HPV. HPV 16 och 18, som kan orsaka cellförändringar och livmoderhalscancer. Ett av vaccinen ger även skydd mot ytterligare två typer av HPV som orsakar de flesta kondylom.
Det är ytterst viktigt att fortsätta att gå på cellprovskontrollerna även om man är vaccinerad. Vaccinet skyddar inte mot de typer av HPV som orsakar ca 30 % av fallen av livmoderhalscancer.
Sök vård
Om du får blodiga flytningar eller blödningar från underlivet i samband med samlag bör du kontakta en gynekolog.
Undersökning
Gynekologiskt cellprov tas av barnmorska eller gynekolog som sedan skickar det till ett laboratorium för analys. Vid provtagningen fångar man upp celler från livmodermunnen och livmoderhalskanalen. Klicka på länken Gynekologisk cellprov till höger för att se filmen som visar hur det går till. Om provet visar att du har cellförändringar får du en remiss till en gynekolog för vidare utredning.
Behandling
Det är viktigt att gå till en gynekolog för utredning om provet visar på cellförändringar. Många lätta cellförändringar läker av sig själva, andra botas med en enkel operation.
Om utredningen visar att den förändrade vävnaden bör tas bort är behandlingen enkel. Ingreppet görs oftast i lokalbedövning.
Den som behandlats för cellförändringar erbjuds fortsatt nya kontroller i många år efter behandling.
Källa: Vårdguiden
Inlagd: 2008-11-06