Urininkontinens hos kvinnor

Urininkontinens hos kvinnor (Inkontinens)

Urininkontinens innebär att man läcker urin eller kissar på sig. Inkontinens är vanligare hos kvinnor som har fött många barn, har astma eller kronisk luftrörskatarr, som röker eller har kraftig övervikt. Träning av bäckenbotten som knipövningar och motion kan hjälpa. Du bör söka vård om du har blod i urinen eller svårt att tömma blåsan. Det finns dock goda möjligheter att behandla inkontinens.
Urininkontinens bedömer man att det finns hundratusentals kvinnor som är drabbade av men att många skäms över sina besvär och tror sig vara ensamma om problemen. En förklaring till urininkontinens är att vävnader i bäckenet, samt i och kring urinröret och urinblåsan påverkas av graviditet och barnafödande. För den som fött många barn, har dålig knipförmåga i bäckenbottens muskler eller tecken på framfall, är risken större att drabbas av inkontinens.
Inkontinens är också vanligare hos kvinnor som har astma eller kronisk luftrörskatarr, om man röker, har kraftig övervikt eller långvarig förstoppning. Träning av bäckenbotten som knipövningar och motion kan hjälpa. Inkontinens förekommer också ofta hos dem som drabbas av vissa neurologiska sjukdomar, som demens, MS, Parkinsons sjukdom och efter stroke.

Symtom
Inkontinens brukar delas in i fyra olika grupper; ansträngningsinkontinens, trängningsinkontinens, blandinkontinens och överrinningsinkontinens.

Ansträngningsinkontinens

Ansträngningsinkontinens är den vanligaste formen av inkontinens hos kvinnor och innebär att man lätt kissar på sig i samband med att man hostar, skrattar, motionerar eller lyfter tungt. Ett typiskt tecken är att det kommer små skvättar urin utan att man känner sig kissnödig. Män drabbas sällan av denna form av inkontinens.

Trängningsinkontinens
Trängningsinkontinens är när man plötsligt känner sig kissnödig och inte kan hålla sig tills man hinner till toaletten. Man behöver kissa betydligt oftare än normalt: tio till femton gånger om dagen mot normala fyra till åtta gånger. En person med trängningsinkontinens kan också kissa på sig i sömnen.
I bland får man falska trängningar, som inte ger något läckage. Ofta blir man kissnödig vid nedkylning. Högre upp i åldrarna är trängningsinkontinens lika vanlig bland män som bland kvinnor.
Vid urinvägsinfektion kan man drabbas av tillfällig trängningsinkontinens som beror på att urinblåsan är irriterad.
En förstorad livmoder, till exempel på grund av en godartad muskelknuta i livmodern, myom, eller tumör i en äggstock, kan också ge trängningar.

Blandinkontinens
Blandinkontinens innebär att man har problem både när man anstränger sig och i samband med att man känner sig kissnödig. En kombination av trängnings- och ansträngningskontinens är ganska vanlig.

Överrinningsinkontinens

Vid överrinningsinkontinens läcker det lite nästan hela tiden. Besvären kan variera från att man blir kissnödig och läcker i samband med ansträngning, till att man har en ständigt småsipprande urin. Överrinning är vanligast hos män som har någon förändring i prostatan eller urinröret, men kan förekomma hos både män och kvinnor med till exempel diabetes eller i samband med olika neurologiska sjukdomar, som ryggmärgsskador eller MS (multipel skleros).

Graviditet och efter förlossning
Kvinnor som har fött barn drabbas av en förslappning i bäckenbottenmuskulaturen. Under graviditeten tynger barnet på och graviditetshormoner ger en förslappning av bäckenbottens muskler. Självklart har även själva förlossningen stor betydelse. Kvinnor som fött med kejsarsnitt drabbas också av en förslappning i bäckenbottenmuskulaturen.
Du kan börja göra förebyggande knipövningar redan under graviditeten. Be barnmorskan på mödravårdscentralen visa om du är osäker på om du gör rätt. Några veckor efter förlossningen får du komma på efterkontroll till din barnmorska på mödravården. Genom att känna med ett finger i slidan kontrollerar barnmorskan din knipfunktion och ger dig råd efter ditt behov.
De flesta har nog lite problem med att hålla tätt direkt efter förlossningen. Efter några månader brukar besvären avta. Tyvärr är det vanligt att besvären kommer tillbaka när man blir äldre. Det är därför viktigt att fortsätta träna muskulaturen kring bäckenbotten för att förebygga inkontinens. Förutom knipövningar finns det speciella kulor som du kan träna med. Dessa finns att köpa i olika storlekar bland annat på apoteket.

Förebyggande
Det finns inte så mycket kunskap om effekterna av att försöka förebygga inkontinens, men regelbundna knipövningar hos kvinnor och motion har troligen positiv effekt.
Lägg dig ner på rygg. Pressa korsryggen ner mot underlaget samtidigt som du lyfter upp stjärten och kniper med skinkorna. Du kan också prova att knipa bäckenbotten när du står upp, till exempel när du står och väntar på bussen. För att kontrollera att du kniper rätt kan du prova att bryta strålen när du kissar, men det är viktigt att du sedan kissar klart. Träna ofta gärna flera gånger per dag.
Våra toalettvanor har också betydelse. Det är viktigt att gå regelbundet på toaletten, inte för ofta, men man ska heller inte hålla sig för länge. Vid toalettbesöket ska man försöka att slappna av, sitta skönt och undvika stress och krystning. Har man bråttom och krystar när man kissar kan de känsliga kissreflexerna påverkas.

Egenvård

Träning av bäckenbotten rekommenderas vid alla typer av inkontinens hos kvinnor. Träningen går ut på att öva upp snabbheten och styrkan i muskulaturen genom att knipa och lyfta upp bäckenbotten så mycket det går under ett par sekunder och sen slappna av lika länge. Upprepa övningen under några minuter.
Genom att knipa och lyfta upp bäckenbotten, men inte lika kraftfullt som vid övningen ovan, kan du träna uthållighet. Knip under 20-30 sekunder och slappna därefter av lika länge. Upprepa ett par gånger. Det är bra om övningarna görs ett par gånger per dag.
Om du är osäker på om det är rätt muskler som tränas går det att prova sig fram genom att knipa med ett finger i slidan. Du ska känna knipet runt fingret, helst också att bäckenbotten lyfts.

Sök vård

Vid inkontinensbesvär ska du i första hand vända dig till distriktssköterska, husläkare eller kontinensmottagning. Kontinensmottagningar finns vid flera vårdcentraler och sjukhus. Där arbetar distriktssköterskor och barnmorskor med specialutbildning eller uroterapeuter som har en lång utbildning inom området inkontinens.
I följande fall bör du inte vänta utan söka hjälp hos husläkare, kontinensmottagning eller gynekolog:
    * om du har kraftiga trängningar som kommit under det senaste året
    * om du har synligt blod i urinen
    * om du har svårt att tömma blåsan
    * om du har en neurologisk sjukdom som till exempel MS eller ryggmärgsskada
    * om det känns besvärligt med läckaget och om du själv känner dig motiverad att reda ut orsakerna och vill bli behandlad.

Undersökning

Hos kvinnor görs en gynekologisk undersökning och männen brukar få prostatan undersökt. Ibland görs en enkel neurologisk undersökning för att utesluta andra orsaker till läckaget. För att utesluta att besvären beror på urinvägsinfektion tas ett urinprov.
För att ge en tydligare bild av besvären kan patienten få föra dagbok över sina toalettbesök under några dygn. I den skriver man ned varje gång man kissar. Man kan också få mäta mängden urin vid varje toalettbesök. Den som använder inkontinensskydd får väga sitt skydd före och efter användning för att mäta läckaget.
Vid ansträngningsinkontinens görs ibland något som kallas för provokationstest. Det görs för att se hur stort läckaget blir när patienten anstränger sig vid fysisk aktivitet. Om symtomen tyder på trängningsinkontinens undersöks livmodern och äggstockarna av en läkare.
För att se hur effektivt urinblåsan tömmer sig mäter man hur mycket urin som finns kvar i blåsan efter att man har kissat. Det görs antingen med hjälp av kateter eller med ultraljud. Det är framför allt vid prostatasjukdomar hos män som man kontrollerar urinblåsans tömning.

Behandling

Träning
För de flesta som lider av inkontinens hjälper det med information, rådgivning och träning av bäckenbotten. Man bör hålla igång knipövningarna under 4-6 månader efter noggranna instruktioner av utbildad personal. För att hitta de rätta musklerna kan man även låna vaginala koner eller kulor från en inkontinensmottagning eller köpa på dem apoteket.
Bäckenbottenträning har framför allt använts vid ansträngningsinkontinens men har även visat sig fungera vid trängningsinkontinens. Vid trängningsinkontinens är blåsträning förstahandsmetod. Man uppmanas att hålla emot trängningarna och successivt öka intervallet mellan blåstömningarna. En så kallad miktionslista, är en lista där man noterar alla toalettbesök eller läckage, och är ett viktigt hjälpmedel vid denna träning.

Läkemedel
Läkemedel har främst effekt på trängnings- och blandinkontinens men även på ansträngningsinkontinens. Man har inte kunnat påvisa någon säker effekt av östrogenbehandling, men vid trängningsinkontinens ges i regel så kallade lågpotenta östogener som kan minska besvär som sveda och även i viss mån trängningar. Elektrostimulering kan prövas vid både trängnings- och ansträngningsinkontinens. Behandlingen tar ofta 6-12 månader och används om inte läkemedlet fungerar på dig.

Operation
Operation kan vara ett alternativ vid ansträngningsinkontinens och om träning av bäckenbotten inte gett tillräcklig bra resultat. Syftet med operationen är att återställa urinrörets läge under symfysen. Idag kan den göras i lokalbedövning så att man kan gå hem samma dag. Inkontinensskydd av olika storlekar kan skrivas ut av distriktssköterska, vissa barnmorskor, uroterapeuter och läkare.



Källa: Vårdguiden
Inlagd: 2008-10-29