Prostatacancer
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige följd av
bröstcancer, som är den näst vanligaste. Vad som orsakar sjukdomen
är inte känt. Om du får symtom rör det sig oftast om svårigheter
att kissa, samma typ av besvär som du kan få vid godartad
prostataförstoring. Om tumören växer utanför prostatakörteln eller
har spritts till andra delar av kroppen kan smärtor vara första
symtomet. Kontakta din husläkare om du får besvär med att kissa,
oroar dig för prostatacancer eller har nära släktingar med
prostatacancer och själv har passerat 45-års ålder.
Prostata är en valnötsstor körtel som omsluter urinrörets övre del,
alldeles under urinblåsan hos män. Körtelns uppgift är att
producera en vätska som gör spermierna dugliga för
befruktning.
Varför prostatacancer uppstår vet man inte säkert. Sjukdomen är
vanlig i Skandinavien och USA medan den är ovanlig i Kina och
Japan. Detta tyder på att livsstil, födointag och miljö har
betydelse för risken att drabbas. Man vet också att ungefär tio
procent av alla som får prostatacancer har en ärftlig form av
sjukdomen.
Under de senaste tio åren har antalet nya fall av prostatacancer
fördubblats i Sverige, från cirka 5000 till 10000 fall per år. En
förklaring är att antalet äldre män i Sverige ökar och risken att
få prostatacancer ökar med stigande ålder. Den viktigaste
förklaringen till ökningen är att fler män genomgår hälsokontroll
för prostatacancer idag än för 10 år sedan.
Tumören börjar växa inuti prostatan, i körtelrören. Är den
aggressiv och blir tillräckligt stor kan den växa ut till
omgivningen och också sprida sig genom dottersvulster (metastaser)
i första hand till lymfkörtlar och till skelettet.
Symtom
Problem med att kissa är mycket vanligt hos äldre män och det är
viktigt att veta att det oftast beror på godartad
prostataförstoring och rubbningar i blåsfunktionen.
Tumörer i prostatakörteln växer i många fall långsamt och ofta tar
det många år innan du får några symtom. I vissa fall med aggressiv
tumör sker tillväxten snabbare. Problemen att kissa kan då bli mer
uttalade, men ofta upptäcker man sjukdomen först när den har givit
dottersvulster (metastaser).
De symtom du kan få är att det blir trögt att kissa, men också att
du behöver gå oftare och att det blir bråttom till toaletten. Om
sjukdomen har spritt sig (metastaserat) till skelettet får du
oftast ont i ryggen eller bröstkorgen.
Fråga om råd
Har du frågor om cancer, ring Cancerupplysningen på telefon 08-517
766 00.
Sök vård
Du bör kontakta din husläkare om du:
* Får urinträngningar eller andra
vattenkastningsbesvär
* Oroar dig för prostatacancer
* Har nära släktingar med prostatacancer och
själv har passerat 45-års ålder.
Hälsokontroll
I prostatakörteln bildas ett äggviteämne som kallas PSA
(prostataspecifikt antigen). Ämnet finns normalt i mycket små
mängder i blodet. Om du har prostatacancer ökar oftast halterna.
Det betyder att man med ett enkelt blodprov kan identifiera män som
har en ökad risk för prostatacancer.
Om du oroar dig för prostatacancer har du rätt att få ett PSA-prov
taget. Du har också rätt att först få ingående information om vad
testet kan leda till. Läs mer i Socialstyrelsens nationella
riktlinjer för prostatacancer som har utarbetats av ledande
urologer och onkologer i Sverige.
Sådan information finns att läsa i länkarna till höger
Undersökning
Prostata är belägen alldeles framför ändtarmen och därför kan
körteln undersökas genom att läkaren känner med ett finger i
ändtarmen. Om tumören är tillräckligt stor kan den kännas som en
knöl medan små tumörer oftast inte känns alls.
Om man känner en tumör eller om man har ett förhöjt PSA-värde
utreder man oftast vidare med vävnadsprover (biopsier). Proverna
tas i regel med ledning av ultraljud från en sond som förs in i
ändtarmen. Med ledning av ultraljudsbilden bedövar man också före
provtagningen. Eftersom proverna tas genom tarmväggen ger man
antibiotika för att förebygga infektion.
Om vävnadsproverna visar prostatacancer gör man i vissa fall en
skelettundersökning för att ta reda på om det finns metastaser i
skelettet. I en del fall behöver man också utreda om det finns
spridning till lymfkörtlarna innan man kan fatta beslut om
behandling.
Behandling
Utredningen innan man beslutar om behandling syftar till att bedöma
utbredningen av tumören och ytterst risken för att sjukdomen ska
komma att ge symtom och påverka hälsan. Ett viktigt led är att ta
reda på om tumören växer bara i och kring prostatan eller om det
finns en spridning till andra organ, lymfkörtlar eller
skelett.
Om det inte finns någon spridning kan man ofta ge botande
behandling. Den kan bestå antingen av operation som innebär att man
opererar bort körteln helt eller av strålbehandling. All behandling
för prostatacancer kan ha ogynnsam inverkan på erektionsförmågan
och efter operation finns också en risk för ett visst, oftast
övergående urinläckage.
Oftast diskuterar du din behandling med en urologspecialist, men i
många fall har läkaren först diskuterat och bedömt ditt fall
tillsammans med ytterligare urologer och onkologer. Om det är
aktuellt med botande behandling får du information om de olika
tekniker som finns för både operation och strålbehandling. Ofta är
det av medicinska skäl lämpligt med en särskild typ av behandling,
men inte sällan finns det två behandlingar som är likvärdiga till
sin effekt. I sådana fall kan du själv behöva göra ett val och i
den processen får du hjälp och stöd av din läkare.
Om prostatacancern är liten och inte så aggressiv och framför allt
om du har andra allvarliga sjukdomar är det inte säkert att det
bästa alternativet är en botande behandling mot prostatacancer. I
sådana fall väljer man idag ofta att avstå ifrån eller avvakta med
behandling. I så fall går man på regelbundna kontroller, för det
mesta hos en urolog.
Om tumören spridit sig utanför prostatakörteln ges ofta så kallad
endokrin behandling. Den kan bestå antingen i medicinsk behandling
eller i testikeloperation och innebär i båda fallen att det manliga
könshormonet till stor del försvinner från blodet. Det leder till
att tumörhärdarna krymper och i många fall till att tumören
inaktiveras även om den inte försvinner. En vanlig bieffekt av
endokrin behandling är att både den sexuella lusten och sexuella
förmågan försvinner. I vissa fall kan man ha nytta av
cellgiftsbehandling, men det är ännu inte så vanligt vid
prostatacancer.
I övrigt finns många andra behandlingsformer som riktar sig mot
olika symtom av sjukdomen. Ofta är möjligheterna goda att under
lång tid bromsa sjukdomen och begränsa dess skadeverkningar även om
man har en spridd tumör.
Ett problem som kan kräva särskilt stöd är den nedsatta sexuella
förmåga som ofta följer av sjukdomen eller av de behandlingar som
ges. Om du har prostatacancer och framför allt om du har spridd
sjukdom, har du möjlighet att få en egen kontaktsjuksköterska som
du kan rådgöra med och som kan hjälpa dig med andra kontakter.