Spanska flugan
Spansk fluga är den smaragdgröna skalbaggen Cantharis
vesicatoria eller Lytta vesicatoria som kan påträffas i de södra
delarna av Europa.
Kroppen är vanligen 15-22 mm lång och 5-8 mm bred och har en stark
lukt och brännande smak. Den torkade och pulveriserade
skalbaggskroppen användes tidigare bl.a. som ett urindrivande
läkemedel, men ansågs också vara ett synnerligen kraftfull
afrodisiakum, speciellt för äldre herrar.
De tidigaste beskrivningarna av drogen är från antiken. Den nämns
bl.a. av Hippokrates, Celcus och Plinius.. Den romerska kejsarinnan
Livia (58 f.Kr. - 29 e.Kr.) påstås ha gett drogen i smyg till andra
familjemedlemmar för att förmå dem till sexuella indiskretioner som
hon senare skulle kunna använda emot dem. (Livia var ursprungligen
gift med Tiberius Claudius Nero, men han skänkte henne till
Octavianus - senare känd under namnet kejsar Augustus - som en del
av en försoningsöverenskommelse.)
Under medeltiden föll användningen av spanskfluga i glömska, men
har sedermera återupptagits. Ännu i dag lever legenden om
spanskfluga som ett kraftigt afrodisiakum. I moderna folksagor har
spanskfluga ibland en framträdande roll.
Skalbaggens latinska namn kommer från det grekiska ordet lytta,
vilket betyder raseri, och det latinska ordet vesica, som betyder
blåsa. Detta visar på de två viktigaste effekterna av spanskfluga:
invärtes ger den upphov till mentalsjukdom, utvärtes till
blåsbildning.
Kanske var det spansk fluga Ovidius tänkte på när han i "Ars
amatoria" ("Konsten att älska") skrev: trolldryck bleker väl
flickornas kind men gagnar ej något: sinnesförvirring därav följer
och vilt raseri.
Skalbaggen lever främst på växter från familjerna Oleaceae och
Caprifoliaceae (kaprifolväxter). Den kan innehålla upp till 0,5-1 %
av det aktiva ämnet cantharidin. Detta ämne är svårlösligt i vatten
och de flesta polära organiska lösningsmedel (t.ex. alkohol) men
löser sig lätt i fetter och oljor.
En vacker cantharidin-syntes har beskrivits av W.G. Dauben i J.
Am. Chem. Soc. 102, 6893 (1980).
En afrikansk variant i Zimbabwe säljs som traditionell folkmedicin
ett preparat under namnet "vuka-vuka" ("vuka" betyder "vakna!"),
vilket består av torkade skalbaggar av släktet Myalabris. Liksom i
fallet spansk fluga är den aktiva komponenten cantharidin. Det
starkaste preparatet, som saluförs på Harares Mbare-marknad går
under beteckning "ekorrhoppet", möjligen därför att ekorrar i
Zimbabwe anses vara mycket romantiska djur.
Giftighet
Spansk fluga måste hanteras med yttersta försiktighet. Den är
synnerligen giftig vid förtäring, men kan också tas upp genom
slemhinnorna och huden. Förgiftningen kallas cantharidism och
består ofta i svåra gastro-intestinala störningar och
njurinflammation. I allvarliga fall uppträder kollaps, ibland följt
av död. För referenser om giftigheten, se
litteraturförteckningen.
Förtäring av 1,6 gram pulveriserad skalbagge ledde till döden
efter 26 timmar. Tio milligram rent cantharidin ledde likaledes
till döden, medan ett annat offer överlevde en förgiftning efter
att ha fått i sig 1,3 milligram.
Cantharidin utsöndras via njurarna och urinen, och när urinen
passerar urinledaren vållar cantharidinet en svår irritation. Denna
irritation leder till ökat blodflöde till organen runt urinröret,
vilket kan resultera i priapism. Sannolikt är det just förmågan att
framkalla priapism som lett till bruket av spansk fluga som
afrodisiakum.
År 1772 preparerade den ökände markis de Sade aniskonfekt med
spansk fluga och erbjöd detta till några prostituerade, vilka
deltog i en pisknings-orgie. Effekten blev emellertid inte vad de
Sade hade hoppats. Flickorna blev så svårt förgiftade att de Sade
senare ställdes inför rätta för att ha försökt förgifta dem.
En vettigare användning av cantharidin är för avlägsnande av
fingervårtor. För detta ändamål används en 0,7 % lösning i lika
delar aceton och kollodium, vilken anbringas på vårtorna.
