Urininkontinens

Urininkontinens
•    Urininkontinens förekommer hos 12 procent av 50-åriga kvinnor och 25 procent vid 80 års ålder. Bland 70-åriga män förekommer urininkontinens hos 10 procent och ökar till cirka 20 procent eller mer hos män som är äldre än 80 år.
•    Bäckenbottenträning har visat sig ge förbättring och är en viktig förebyggande åtgärd för kvinnor. Bäckenbottenträning och blåsträning kan ge god effekt även för män.

Urininkontinens berör omkring en halv miljon svenskar. Problemet innebär svårighet att hålla urin och är vanligare bland kvinnor än bland män. Urininkontinens har definierats som "ofrivilligt urinläckage som är objektivt påvisbart och som utgör ett socialt eller hygieniskt problem för individen".

Förekomsten av urininkontinens varierar enligt olika undersökningar beroende på att man definierar problemet olika. Förekomsten är starkt relaterad till ålder. Generellt anses urininkontinens vara ungefär tre gånger så vanligt bland kvinnor som bland män.
Bland kvinnor ökar förekomsten av "regelbunden" urininkontinens från 3-5 procent vid 20 års ålder till 10 procent vid 40 års ålder. Vid 50 års ålder förekommer det hos 12 procent och vid 80 års ålder hos 25 procent. Det är inte ovanligt att långt över hälften av äldre kvinnor på institutioner lider av urininkontinens. Ansträngningsinkontinens dominerar bland yngre kvinnor, medan trängnings- och blandinkontinens ökar med stigande ålder.
Bland 20-åriga män förekommer "regelbunden" urininkontinens hos 2-3 procent och ökar till mellan 7 och 10 procent vid 70 års ålder. Därefter noteras en brant ökning till 20 procent eller mer hos män som är äldre än 80 år.

Riskfaktorer
Hos kvinnor utgör genomgången graviditet, uttalad övervikt, gynekologiska operationer, defekt i bindväv, långvarig förstoppning, kroniska luftrörssjukdomar och tungt lyftarbete kända riskfaktorer för urininkontinens. Förekomsten av urininkontinens är lägre hos kvinnor som inte har fött barn jämfört med kvinnor som har fött barn och den ökar med antalet barn. Andelen inkontinenta kvinnor fördubblas mellan menopausåldern och 75 års ålder. Om detta enbart är en del av det naturliga åldrandet eller betingat av i huvudsak hormonella förändringar efter menopausen är inte klarlagt.
Hos män är prostatabesvär och operativt avlägsnande av prostata (prostatektomi) de två viktigaste kända riskfaktorerna.
Allt fler söker hjälp
Att kunna få hjälp eller behandling för urininkontinens har stor betydelse för livskvaliteten hos dem som drabbats. Ändå söker bara mellan 20 och 50 procent sjukvård för sitt problem. Urininkontinens har därför beskrivits som en dold folksjukdom som utmärks både av underdiagnostik och underbehandling. Att relativt få söker vård kan delvis bero på att det för den drabbade tidigare ofta ansetts som en "pinsam" åkomma. Massmedias ökade intresse på senare tid har avdramatiserat problemet och lett till att fler söker hjälp. I Sverige har antalet operationer fördubblats mellan 1989 och 1996 och allt fler använder inkontinenshjälpmedel. 

Bäckenbottenträning
Bäckenbottenträning har visat sig ge subjektiv förbättring hos 60-70 procent av kvinnor med måttlig ansträngningsinkontinens och är även en viktig förebyggande åtgärd. Bäckenbottenträning kan även ge förbättring hos män som drabbats av ansträngningsinkontinens efter t.ex. prostatakirurgi. Blåsträning är en effektiv behandling vid trängningsinkontinens. Blåsmuskelavslappnande läkemedel kan ha god effekt. Behandling med östrogen förefaller i viss utsträckning kunna ge förbättringar för kvinnor efter menopaus. Läkemedel kan emellertid också förorsaka eller bidra till inkontinens. Det gäller främst vattendrivande och lugnande mediciner samt läkemedel med kramplösande effekter.
Den totala kostnaden för urininkontinens i Sverige beräknas till mellan 3 och 4 miljarder kronor per år. Kostnaderna för äldrevård och hjälpmedel, huvudsakligen blöjor, utgör de största posterna. Den kraftiga ökningen av antalet äldre under kommande år kan förväntas leda till en fortsatt ökning av kostnaderna för urininkontinens.


Källa: Källa socialstyrelsen/ folkhälsorapport 2001
Inlagd: 2008-10-12