Herpes
Vad orsakas sjukdomen av
Herpes orsakas av viruset Herpes simplex (HSV) som kan gömmasig i
våra nervrötter.
Infektionen uppkommer i två olika typfall, Herpes simplex typ 1.
och typ 2.
Herpes simplex, typ 1. uppkommer vanligtvis i slemhinna eller hud
ovan midjan. Den förorsakar infektion i svalget med feber och
allmän sjukdomskänsla, samt blåsor i och omkring munnen. Dessa
blåsor kan vara smärtsamma och det kan då bli svårt att äta.
Herpes simplex, typ 2, förekommer primärt genitalt och kan vara
upphov till smärta och klåda. Infektionen kan vara orsak till
underlivsflytningar, smärta vid vattenkastning samt att körtlarna i
ljumskarna ömmar. Man kan också drabbas av feber, huvudvärk,
muskelvärk och känna allmän sjukdomskänsla.
Smittvägar
HSV finns endast hos människan och viruset förekommer över hela
världen.
Man kan bara smittas en gång av varje virustyp, och smittämnena är
mycket vanliga.
Man beräknar att 50 - 90 % av alla vuxna har antikroppar mot den
vanligaste virustypen, HSV -1, samt att 15-20% av
förstagångsgravida har antikroppar mot HSV-2.
Smittan är som störst när symptomen på herpesskov uppträder, och
under de första dagarna då man har blåsor eller sår.
Vid primärinfektion genitalt är smittorisken vanligtvis 1 - 2
veckor, medan virusutsöndringen i saliv kan pågå i många veckor
efter en primär tandköttsinfektion.
Smittspridning sker huvudsakligen genom att infektiös saliv, sekret
från blåsor eller sår överförs till slemhinnor eller skadad hud.
Smittsamheten är störst vid en förstagångsinfektion och kvarstår då
vid samlag flera veckor efter att herpesblåsorna försvunnit. Vid
återkommande infektion kvarstår smittsamheten däremot som regel
inte efter att herpesblåsorna torkat in. Om en blivande mor själv
nyligen smittats, löper det nyfödda barnet stor risk att bli
smittat eftersom smittan lätt överförs via infekterat sekret i
förlossningskanalen.
När Herpesviruset kommer utanför kroppen dör det snabbt eftersom
det är mycket känsligt, det är därför ingen risk att man smittas
med herpes i underlivet genom toalettbesök etc.
Viruset från överhuden rör sig via nervbanorna in till nervernas
rötter, där viruset blir inaktivt, dvs. ligger vilande.
Symptom
HSV viruset angriper överhudens celler och bildar vätskefyllda
blåsor.
Vanligtvis är symtomen lindriga och i de flesta fall har man inte
märkt av infektionen. Sjukdomssymtomen uppträder vanligtvis 1 -20
dagar efter smittillfället. Oavsett om man märker av sjukdomen
eller inte, infekterar viruset olika nerver som leder till och från
infektionsstället. Det kan finnas kvar i nervsystemet under lång
tid och ligger vilande. Om man utsätts för stress, ultraviolett
ljus t.ex. solbad i starkt solsken, vid menstruation eller under
graviditet kan viruset åter aktiveras och kliande, brännande
herpesblåsor kan då åter poppa upp igen.
Sjukdomsbilderna kan vara identiska för båda virustyperna både över
och under midjan. Undantaget är om infektionen uppkommer på
händerna, t.ex. nagelbandsinfektioner, dessa orsakas vanligtvis
genom smitta från genitala herpesblåsor, Herpes simplex typ 2. Båda
dessa virustyper kan ibland ge svåra infektioner i centrala
nervsystemet
Tiden från det att man smittats och till det att sjukdomen bryter
ut är mellan 3 - 7 dagar. Man kan vara smittad av genital herpes,
HSV -2, utan att märka någonting.
De första sjukdomssymptomen är att det blir rött och irriterat
kring könsorganen. Det börjar sedan klia, svida på och omkring
könsorganen, ändtarm, skinkor och lår.
Därefter kommer vätskefyllda blåsor, efter ca 1 vecka, som brister
och blir sår. Dessa sår är mycket smärtsamma, du kan få feber och
svullna, ömmande lymfkörtlar. Infektionen läker ut av sig själv
inom 3-4 veckor.
Den första infektionen är i regel den besvärligaste, blommar
infektionen upp igen blir besvären lindrigare och läkningen tar
kortare tid, ca 7-10 dagar. Den utlösande faktorn till återfall kan
vara stress, trötthet, förkylning, uttalad fysisk ansträngning,
menstruation och ibland samlag.
Komplikationer
I sällsynta fall orsakar herpes hjärnhinneinflammation och kan ev.
komma in i ögats hornhinna.
Det mest allvarliga är om en gravid kvinna får en premiär
herpessmitta i samband med förlossningen. Det nyfödda barnet kan då
smittas, och få en livshotande infektion. Barnet kan få besvär i
ögon, hud och i munnen och i värsta fall krampanfall som första
tecken på ev. hjärninflammation. Är kvinnan medveten om att hon bär
viruset, är det mycket viktigt att hon informerar
barnmorska/mödravårdpersonal detta, som bedömer om förlossningen
ska ske genom kejsarsnitt.
Risken är inte lika stor om modern har ett återfall av viruset vid
förlossningen, barnet har då fått antikroppar via modern.
Undersökning
Sjukdomen är oftast så karaktärisk att diagnos kan ställas direkt.
Ska viruset identifieras, sker det vanligtvis genom att det odlas
fram i vävnadskultur, eller att virus påvisas genom
mikroskopering.
En kvinna som blivit gravid och har vetskap om att barnets far har
en underlivsherpes, men själv aldrig haft besvär bör ta ett
blodprov så snart som möjligt. Detta för att undersöka om hon har
antikroppar mot herpes, har hon inte det är hon mottaglig för
smittan.
Misstänks infektion i centrala nervsystemet görs en undersökning
för att identifiera virusets arvsmassa. Ett blodprov utvisar om en
person haft infektionen, genom att det då förekommer antikroppar i
blodet.
Behandling
Det finns idag inget botemedel mot herpes. Men det finns medicin
som, om det ges i ett tidigt stadium, helst inom det första dygnet,
kan lindra besvären betydligt. Om återfallen kommer ofta kan det
bli aktuellt med långtidsbehandling med tabletter i förebyggande
syfte. Under medicineringen får man inga herpesskov och risken för
smitta är liten. Det finns även salvor på Apoteket, receptfria, som
kan lindra besvären vid HSV- typ1.
Om ett par väntar barn och misstanke finns att mannen är
smittbärare av HSV, kan han ev. långtidsbehandlas med herpesmedicin
under kvinnans graviditet.
Det bedrivs forskning för att få fram vaccin mot sjukdomen, men man
har tyvärr inte lyckats få fram något som är tillräckligt
bra.
Förebyggande åtgärder
Bästa sättet att skydda sig mot oönskad infektion är att använda
kondom på rätt sätt, under hela samlaget.
Personer med genital ,HSV - typ2, bör undvika samlag tills
herpesblåsorna helt försvunnit.
De som drabbats av HSV - typ 1, dvs. har herpesblåsor i eller kring
munnen bör undvika kyssar och oralsex så länge blåsorna och sår
finns kvar. Har infektionen uppstått på händerna bör petting
undvikas.
Gravida kvinnor bör vara extra noga med att skydda sig mot smittan,
eftersom det nyfödda barnet kan få allvarliga komplikationer om det
smittas vid förlossningen
Misstänker man att smittan finns hos mannen, förebygger man att
smittan överförs till kvinnan, genom att under kvinnans graviditet
ha s.k. "säker sex". Kondom används vid samlag under resten av
graviditeten samt helst avstå från samlag under den sista
graviditetsmånaden.
Spårning uppföljning
Det finns inte någon anmälningsplikt enligt smittskyddslagen och
heller inte några särskilda smittskyddsåtgärder är
motiverade.
Men en person som har genital herpes, HSV Typ-2, bör undvika samlag
under de tider som symtom finns. Personens partner bör undersökas
endast om besvär finns, och om oro finns för ev. smitta kan detta
visas genom blodprovstagning
