Herpes

Vad orsakas sjukdomen av

Herpes orsakas av viruset Herpes simplex (HSV) som kan gömmasig i våra nervrötter.

Infektionen uppkommer i två olika typfall, Herpes simplex typ 1. och typ 2.

Herpes simplex, typ 1. uppkommer vanligtvis i slemhinna eller hud ovan midjan. Den förorsakar infektion i svalget med feber och allmän sjukdomskänsla, samt blåsor i och omkring munnen. Dessa blåsor kan vara smärtsamma och det kan då bli svårt att äta.

Herpes simplex, typ 2, förekommer primärt genitalt och kan vara upphov till smärta och klåda. Infektionen kan vara orsak till underlivsflytningar, smärta vid vattenkastning samt att körtlarna i ljumskarna ömmar. Man kan också drabbas av feber, huvudvärk, muskelvärk och känna allmän sjukdomskänsla.


Smittvägar

HSV finns endast hos människan och viruset förekommer över hela världen.

Man kan bara smittas en gång av varje virustyp, och smittämnena är mycket vanliga.

Man beräknar att 50 - 90 % av alla vuxna har antikroppar mot den vanligaste virustypen, HSV -1, samt att 15-20% av förstagångsgravida har antikroppar mot HSV-2.

Smittan är som störst när symptomen på herpesskov uppträder, och under de första dagarna då man har blåsor eller sår.

Vid primärinfektion genitalt är smittorisken vanligtvis 1 - 2 veckor, medan virusutsöndringen i saliv kan pågå i många veckor efter en primär tandköttsinfektion.

Smittspridning sker huvudsakligen genom att infektiös saliv, sekret från blåsor eller sår överförs till slemhinnor eller skadad hud. Smittsamheten är störst vid en förstagångsinfektion och kvarstår då vid samlag flera veckor efter att herpesblåsorna försvunnit. Vid återkommande infektion kvarstår smittsamheten däremot som regel inte efter att herpesblåsorna torkat in. Om en blivande mor själv nyligen smittats, löper det nyfödda barnet stor risk att bli smittat eftersom smittan lätt överförs via infekterat sekret i förlossningskanalen.

När Herpesviruset kommer utanför kroppen dör det snabbt eftersom det är mycket känsligt, det är därför ingen risk att man smittas med herpes i underlivet genom toalettbesök etc.

Viruset från överhuden rör sig via nervbanorna in till nervernas rötter, där viruset blir inaktivt, dvs. ligger vilande.

Symptom

HSV viruset angriper överhudens celler och bildar vätskefyllda blåsor.

Vanligtvis är symtomen lindriga och i de flesta fall har man inte märkt av infektionen. Sjukdomssymtomen uppträder vanligtvis 1 -20 dagar efter smittillfället. Oavsett om man märker av sjukdomen eller inte, infekterar viruset olika nerver som leder till och från infektionsstället. Det kan finnas kvar i nervsystemet under lång tid och ligger vilande. Om man utsätts för stress, ultraviolett ljus t.ex. solbad i starkt solsken, vid menstruation eller under graviditet kan viruset åter aktiveras och kliande, brännande herpesblåsor kan då åter poppa upp igen.

Sjukdomsbilderna kan vara identiska för båda virustyperna både över och under midjan. Undantaget är om infektionen uppkommer på händerna, t.ex. nagelbandsinfektioner, dessa orsakas vanligtvis genom smitta från genitala herpesblåsor, Herpes simplex typ 2. Båda dessa virustyper kan ibland ge svåra infektioner i centrala nervsystemet

Tiden från det att man smittats och till det att sjukdomen bryter ut är mellan 3 - 7 dagar. Man kan vara smittad av genital herpes, HSV -2, utan att märka någonting.

De första sjukdomssymptomen är att det blir rött och irriterat kring könsorganen. Det börjar sedan klia, svida på och omkring könsorganen, ändtarm, skinkor och lår.

Därefter kommer vätskefyllda blåsor, efter ca 1 vecka, som brister och blir sår. Dessa sår är mycket smärtsamma, du kan få feber och svullna, ömmande lymfkörtlar. Infektionen läker ut av sig själv inom 3-4 veckor.

Den första infektionen är i regel den besvärligaste, blommar infektionen upp igen blir besvären lindrigare och läkningen tar kortare tid, ca 7-10 dagar. Den utlösande faktorn till återfall kan vara stress, trötthet, förkylning, uttalad fysisk ansträngning, menstruation och ibland samlag.


Komplikationer

I sällsynta fall orsakar herpes hjärnhinneinflammation och kan ev. komma in i ögats hornhinna.

Det mest allvarliga är om en gravid kvinna får en premiär herpessmitta i samband med förlossningen. Det nyfödda barnet kan då smittas, och få en livshotande infektion. Barnet kan få besvär i ögon, hud och i munnen och i värsta fall krampanfall som första tecken på ev. hjärninflammation. Är kvinnan medveten om att hon bär viruset, är det mycket viktigt att hon informerar barnmorska/mödravårdpersonal detta, som bedömer om förlossningen ska ske genom kejsarsnitt.

Risken är inte lika stor om modern har ett återfall av viruset vid förlossningen, barnet har då fått antikroppar via modern.


Undersökning

Sjukdomen är oftast så karaktärisk att diagnos kan ställas direkt. Ska viruset identifieras, sker det vanligtvis genom att det odlas fram i vävnadskultur, eller att virus påvisas genom mikroskopering.

En kvinna som blivit gravid och har vetskap om att barnets far har en underlivsherpes, men själv aldrig haft besvär bör ta ett blodprov så snart som möjligt. Detta för att undersöka om hon har antikroppar mot herpes, har hon inte det är hon mottaglig för smittan.

Misstänks infektion i centrala nervsystemet görs en undersökning för att identifiera virusets arvsmassa. Ett blodprov utvisar om en person haft infektionen, genom att det då förekommer antikroppar i blodet.


Behandling

Det finns idag inget botemedel mot herpes. Men det finns medicin som, om det ges i ett tidigt stadium, helst inom det första dygnet, kan lindra besvären betydligt. Om återfallen kommer ofta kan det bli aktuellt med långtidsbehandling med tabletter i förebyggande syfte. Under medicineringen får man inga herpesskov och risken för smitta är liten. Det finns även salvor på Apoteket, receptfria, som kan lindra besvären vid HSV- typ1.

Om ett par väntar barn och misstanke finns att mannen är smittbärare av HSV, kan han ev. långtidsbehandlas med herpesmedicin under kvinnans graviditet.

Det bedrivs forskning för att få fram vaccin mot sjukdomen, men man har tyvärr inte lyckats få fram något som är tillräckligt bra.


Förebyggande åtgärder

Bästa sättet att skydda sig mot oönskad infektion är att använda kondom på rätt sätt, under hela samlaget.

Personer med genital ,HSV - typ2, bör undvika samlag tills herpesblåsorna helt försvunnit.

De som drabbats av HSV - typ 1, dvs. har herpesblåsor i eller kring munnen bör undvika kyssar och oralsex så länge blåsorna och sår finns kvar. Har infektionen uppstått på händerna bör petting undvikas.

Gravida kvinnor bör vara extra noga med att skydda sig mot smittan, eftersom det nyfödda barnet kan få allvarliga komplikationer om det smittas vid förlossningen

Misstänker man att smittan finns hos mannen, förebygger man att smittan överförs till kvinnan, genom att under kvinnans graviditet ha s.k. "säker sex". Kondom används vid samlag under resten av graviditeten samt helst avstå från samlag under den sista graviditetsmånaden.


Spårning uppföljning

Det finns inte någon anmälningsplikt enligt smittskyddslagen och heller inte några särskilda smittskyddsåtgärder är motiverade.

Men en person som har genital herpes, HSV Typ-2, bör undvika samlag under de tider som symtom finns. Personens partner bör undersökas endast om besvär finns, och om oro finns för ev. smitta kan detta visas genom blodprovstagning.

 

Köp kondomer hos Lustjakt